Det är svårt att blogga som saker som inte har med skolan att göra, eftersom att det är i princip det enda jag sysslar med nuförtin. Jag ursäktar om jag är efter in the world of cypberspace. Syller allt på mina studier. Vilket egentligen måste vara en kunskap som jag BESITTER. Om vi utgår från den traditionella analysen av propostionell kunskap: 

(i) Jag tror att det är mina studier som gör att jag inte har tid för annat. 

(ii) Det är sant att det är mina studier ----:-----

(iii) Jag har belägg och är därmed berättigad att tro att det är mina studier ----------:---------

Nu är inte dessa kanske konklusiva belägg. MEN. DERPIHERP vad är det egentligen?

Känner ni att ni måste have a piece of MI så kan ni ju alltid följa mig på tumblr eller instagram. Imorgon utlovas en fager bild av mig inför insparken ala crossdress imöra. 

Nu måste jag inta laxpaj för att sedan läsa mer vetenskapsteori, spana in lite diskutionsfrågor och skriva lite om läroplaner tur jag har Miles Davis som gör mig sällskap. 

HERRÅÅÅ

Ibland önskar man att man hade en liten assistent som kunde lösa allt administrativt. Som att skriva in scheman i kalendern, leta efter belastningsregister, lägga in önskning av VFU, söka PDFer eller beställa arbetsgivarintyg. 

Man blir trött av att planera sina studier. HUJEDAMEJ...

Det här med riktiga grannar har jag aldrig känt någon riktig tagg på. Ha folk rakt in på knutarna som snokar runt har jag hittills inte behövt ha att göra med. Både positivt och negativt. Ibland är det kanske bra att tänka på att täcka för fönstren, om inte annat för dina grannars skull.

Har tänkt lite på hur det skulle va att ha grannar att ta hänsyn till. Man kanske inte kan ha sådär hög volym som man kanske önskar. Eller snacka skit på balkongen.

Summan av kardemumman av den här soppan är att man trotts isolationen på "landet" lyckas hamna i situationer ändå. Saker som att möta främmande (häst)människor i hallen (när man skrider fram i sina törnrosabrallor med kvällsis), instrutörer från Island på soffan som undrar vad man gör med livet eller får oväntat besök av sotarn när man river av ett fint och exceptionellt sångstycke.


Är nog mer redo för grannar än jag kunde tro.

Är det någon som läser här längre?. ehe?

Det värsta med att fara utomlands är baksmällan som kommer när man är hemma igen: 

• Dinosauriehyn som kommer efter huden plötsligt blitt torrare än fnöske. 
• Förkylningen, den går fan inte att undvika. 
• Verkligheten, ja du kan inte äta 200g chirre/dagen. 
• Man har tappat allt som kallas bra vanor. 

Idag tog jag ett steg ur mitt hus för andra gången denna vecka, det var för att slänga soporna. 

Annars gillar jag ändå Sverige lite. Har saknat familj, vänner, mammas mat, toaletterna och kranvattnet. Hörnefors kranvatten kan kanske vara något av det goaste. 

Pärlan vid havet vettu. 

En länk kanske kan va bra också. 

http://mlovegreen.tumblr.com/

Hej. Ba satt ni vete så tänkte jag smått väcka liv på tumblr igen för ett litet expriment.... Får se hur pigan kommer må.. Men då vet ni. 

Vet inte vad jag ska säga om dagen. Galen kanske. 

Har spelat på en trumma. Har dansat massa. Har ätit mat. 

En fågel sket på mig. 

Men alltså.. Det är helt enkelt för bra för att ens skriva ner. Riktigt rolig dag och trött i hela kroppen, mest hjärnan kanske. 

GOD NATT

Ps. Skulle ju inte vilja bli könsstympad Ds

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/ff/FGC_Types.svg

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/ff/FGC_Types.svg

Har de senaste två dagarna hägt med J-daaawg i Umeå för att mainstreama lite. Har kollat in nya Batman, kommit på egna drinking games, strosat på kroger, träffat nya människor och Julia har betalat 5 spänn för toabesök. 

Har inte gjort många knop ikväll.. Gjorde ett ryck med lite inför-studier-studerande då en främling ringde. Trodde först att det var dansläraren (som lät oerhört olik sig) men efter lite EHH VAAAA???? så var det en trevlig prick som ville försäkra sig om att jag tackat ja till min plats på skolan och ville se till att jag var taggad att komma på första insparkskvällen. Några kanske tänker usch si drygt. Fast trotts min lilla mini telefonfobi så var det inte alls awkward och nu känns det faktiskt inte lika mysko att komma till en fest där man typ inte känner en kotte. 

Påtal om inget och allt så är det booty camp imorgon på Norrbyskär. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det kommer bli sjukt kul att få dansa igen efter åtskillderliga veckor. Hoppas bara att löpningen hjälper mig lite så att man inte blir misstagen som en klubbad säl imorgon kväll. 

Som toppen på grädden kommer löningen imorgon - där allt lix lär gå till resekassa. 

Vi ses... Eller gör vi det? ;pPPPppPPpp